Nu har det gått ett tag sen jag skrev sist, och en del har hänt på alla fronter. Gjorde tävlingspremiar i mitten av december med blandade resultat. Slalomen funkar fint om det inte vore for att jag har en tendens att stanna ett par gånger i banan, om jag inte lägger mig pa arslet. Första tävlingen slutade efter ca 10 portar. Andra tävlingen slutade med en krasch efter lika få portar rätt in i en fastborrad plastlåda. Som tur är är jag gjord av stål och förutom en tappad anda och lite revbenssmärtor så klarade jag krocken relativt bra. Super-G tävlingarna gick fint…ända tills det blev frånlut och ytterskidan försvann. Passade på att göra samma misstag båda dagarna nar chansen till det fanns. Åkte bra så långt dock.
Tog mig sedan efter mycket om och men till Sverige. Fastnade i Denver i några dagar på grund av världens snöstorm. Flygplatsen stängde och flyget blev inställt. Tanten i incheckningen dödade min julstämning totalt när hon sa att jag inte skulle få komma hem förrns den 28e, vilket som tur var inte var fallet. Jag kom hem pa julaftonens morgon klockan 1. Jetlagen var ett faktum och jag sov I ungefär 7 av de 8 dagarna jag fick vara i Sverige. Det var skönt dock att få äta lite svensk mat och andas lite svensk frisk luft.
Nu sedan jag kom tillbaka har jag åkt på mitt livs första och förhoppningsvis sista magsjuka. Fy. Fem dagar utan mat med med alltför mycket spyor gjorde mig tanig och vek. Såg ju till att ställa mig på startlinjen ända med feberfrossa och magsmärtor, vilket förmodligen bidrog till den något långsamma tillfriskningsprocessen. När jag vaknade upp ur dimman efter dessa fem dagar insåg jag att detta skräpmatsatandet måste upphöra. Min mage vill inte ha något annat än trevlig föda. Välmåendet får sig inte direkt någon som helst knuff av denna skit som finns i vartenda gathörn här, för ren skit är vad det är. Den är ju så processed att all näring är uttömd, precis som i bajs. Jag har således börjat koka pasta i mikron och gjort pastasallad så fort vi ska utanför dörren. Micron därför att detta fenomen är det enda köksredskap som finns på Amerikanska hotell. Mitt liv mår mycket bättre efter att detta knep tillämpats. Jag har numer energi i kroppen i längre än 10 minuter.
Denna magsjuka knäckte både det ena och det andra och jag fann mig efter den vara trött och sliten och kroppen ville inte svara på varken snabba rörelser eller krafttag. Jag gjorde så gott jag kunde under de resterande tävlingarna i Park City och Snowbird. Hemskt skönt efter 2 tuffa veckor att nu vara tillbaka i Albuquerque och få tanka på nåt annat än en ömmande kropp.
Ska nu vila och gå i skolan i några dagar innan vi de kommande 2 helgerna åker till Taos och tränar. Har gått lite tungt på tävlingsfronten, men jag åker bra skidor så länge jag står på benen och håller mig i banan, så jag hoppas på betydligt bättre resultat framöver. Tills dess får ni hålla tummarna för mig så ska jag göra detsamma för er. Åk skidor fort så blir det mycket roligare, så enkelt är det!
